Fågelsångsvägen Gangstahz

Kvällskissen (sista gången hundarna får gå ut innan vi lägger oss) har fått en ny innebörd.
Varje kväll när jag klär på mig springer alltid Ceylon till dörren för att understryka att hon minsann också vill gå ut. Sen när man tar ner hennes lilla halsband och koppel från kroken sitter hon så fint och stilla som hon bara kan, hon vet att annars får hon stanna inne. När man lyfter upp henne på axeln så spinner hon så intensivt att hon nästan glömmer bort att hålla balansen ^^ Lilla kattskrälle.
När hundarna gjort sitt så får Ceylon också gå ner på marken och sen promenerar hela familjen mot dörren för att sedan kuta uppför trapporna :)
På morgonen är hon trött och vill inte ut, då sitter hon på skohyllan och kisar med ögonen och slickar lojt sina tassar efter att samtidigt som mig (alltid mycket viktigt) gjort sina morgonbehov på toaletten :P

Imorse när Toves väckarklocka ringde upptäckte vi att Ceylon fattat grejen med den irriterade lilla saken som väcker en så jävla tidigt (06.15). Innan vare sig jag eller Tove hinner nå mobilen så har Ceylon kastat sig upp på nattygsbordet och verkligen slagit ner den på golvet, OCH lyckats stänga av alarmet på något mystiskt vis! :O
Helt sjukt!


Imorgon ska jag nog ta lilla katt och gå iväg till veterinären så att hon kan få sin sista vaccinationsspruta. Även ska det tvättas kläder eftersom Tove åker hem till Arvidsjaur på begravning över helgen :(

Just ja! Akvarieinnevånarna verkar må mycket bättre bara sen igår :D
Marmorbilbukarna simmar runt igen (istället för att ha något slags fjortismöte uppe vid ytan i akvariumets ena hörn), väderålen har blivit mörkare och piggare samt att de röda området kring hans mun blivit mycket mindre rött. Överlag så verkar alla fiskar mycket piggare igen <3
Jag spanade igenom akvariumet noga för att se om några fiskar dött (man hinner sällan se själva fisken eftersom att chokladmalen och praktbotiorna brukar svälja liket med hull och hår..) men det verkar som att de fiskar som levde igår även gör det idag.

Allra mest orolig var jag för min Queen Arabesque-mal (L260) som till vardags brukar kallas för Psycho och för mina två Sewellia lineolata ( aka Tiger Hillstream Loach), men dom lever och frodas tack och lov.




Queen Arabesque-mal.
Jag är iaf relativt säker på att Psycho är en sådan, det finns så många L-malar av typen Hypancistrus så man blir alldeles snurrig. Jag vet dock med säkerhet att Psycho inte är en King Tiger Pleco (L066).






Sewellia lineolata
En söt liten fisk som tillhör karpsläktet, det var kärlek vid första ögonkastet


_______________________________________________________________________________________________



PS. Annie väger 21,6kg nu, haha. Det är fem kilo mer än hon brukar väga.
Undra om man kanske borde oroa sig? Hur mycket är det normalt att en tik gått upp i vikt i början av den sjunde dräktighetsveckan? DS.

Lista ut det om ni kan?! :P




Nämen alltså, jag vet att det egentligen är alldeles för sent för att vara uppe. Jag tänkte bara informera om att jag igår lånade typ tusen fisk, hund och akvarieböcker på biblioteket. Hittills har jag skummat igenom alla akvarieböckerna. Jag <3 faktaböcker = sant!
Jag har även köpt någon slags multisjukdomsmedicin på Reginas Zoohörna, så nu hoppas jag att fiskarna i det stora akvariumet slutar klia sig och blir lyckliga igen ^^


Även vill jag visa lite picz från när min bästa vän Hanna Mattebo och hennes dotter Daisy hälsade på:



Såhär trångt skulle det alltså varit i apkojans kök om vi haft en människobäbis också ;P





Lägg märke till att Annie och Daisy gör exakt samma min! :D





Till skillnad från Mig och Daisy..... stackars barn >_<





Ceylon var inte heller så förtjust, fast i Daisy då..



...så hon gömde sig förnöjt bakom soffkuddarna istället, där hon på tryggt avstånd kunde hålla ett vakande öga på den konstiga människovalpen





Tur att vi har akvariumet som kan rädda situationen!
(fast nu för tiden är det lte annorlunda möblerat)







Mina fiiiiiiiiiiiiiiiiiina <3



Tove, (ceylon), Hanna och Daisy får avsluta detta (vid eftertanke) relativt onödiga blogginlägg :P


Nåja, imorgon kanske det händer något mer intressant som jag kan skriva om :)


Godnatt pudelfnatt!

Annie är tjock. Inte överviktig-tjock utan mer gravid-tjock...
Det hände en "liten" olycka i slutet av januari och vi har väl i smyg förnekat att det faktiskt kanske skulle bli valpar av den lilla olyckan, men nu verkar det inte bättre.
Efter att ha övervägt en abortspruta så har vi nu bestämt oss för att det är lika bra att Annie får föda valparna. Dräktigheten har ändå gått rätt långt nu (enligt någon kalender jag hittade på nätet så ska valparnas tår ha separerats nu) och abortsprutor är farliga hur som helst, och ju senare i dräktigheten desto värre.
Jag har googlat mina ögon blodiga i helgen för att läsa på alla hundcommunityn om vad som skulle vara "bästa" beslutet. Efter otaliga timmars läsning verkar det som att det bästa för tiken är att få föda valparna och sedan bestämmer man själv om man vill avliva valparna eller försöka hitta ansvarfulla/kunniga hem till dom.
Så nu får det nog bli så. Självklart hoppas man ju att man ska hitta bra hem åt valparna, men om det inte skulle bli så är det bättre att låta dom somna in. Valparnas föräldrar är förvisso helt underbara, men Grim är ju inte direkt av den enklaste rasen, såatte.....

Tove är sådär valppeppad som average människa skulle vara, men jag tror att jag lyckats få henne att förstå att valpar kräver en hel del. Anyway så tycker faktiskt jag också att det ska bli rätt kul ^^
Jag har aldrig haft hand om en valpkull förut, blir till att läsa på. Hoppas att det inte blir allt för många valpar bara :S
Med rätt ägare tror jag att det kommer att bli underbara hundar <3 Så känner ni er peppade är det bara att höra av sig ;)


I övrigt travar livet på i apkojan. Tove har fått praktik, Lilla Anus borde kläcka sina ungar vilken dag som helst och det stora akvariumet börjar återhämta sig efter obalansen som uppstod i och med flytten. Grims tassar mår jättebra av Idominsalvan och hans haltande har nästan helt upphört, kanske för att jag dragit ner på hans mat.
Även har röntgenresultaten kommit för Grim :/ Hans ena höftled är A (frisk) och hans andra, den han haltat på, fick D (relativt grov HD). Jag pratade med Grims uppfödare och hon var rätt säker på att hans dåliga höft måste bero på någon slags skada han fått, förmodligen när han var valp. Uppenbarligen är Canarnas höfter väldigt känsliga och Canarna i sig själva väldigt okänsliga :P Iaf så känns det skönt att veta.
Det blir allså till att hålla Grim lätt i vikten och inte överanstränga hans höfter. Blir ingen draghundsträning för honom alltså :( Trist. Men han är ju fortfarande min gosepojke, snäll, glad och underbar. Kanske kan han t.o.m få bli kastrerad nu :P


Nu ska jag leta reda på något fint kort som jag ska försöka rita av på skapandeverkastaden som jag börjat gå till någon gång i veckan. Jag har tänkt lära mig att rita igen, hehe. Den enda i apkojan som jag kan rita är ju Annie ffs! Det går icke för sig.


Btw, igår hoppade katten på Annies mage (som att den var någon slags trampolin), det var ett dumt val. Annie blev jättearg och Ceylon bara frös till is och undrade vad fan som hände, haha. Kul att någon faktiskt säger till katten när hon blir för dryg. Grim suckar bara och går därifrån när Ceylon biter för hårt. Lilla mespojken <3





Mamma & pappa?
hohoho, mer som Piff & Puff ^^

..eller hur man nu säger.
Det har hänt alldeles för mycket den senaste tiden, har inte ens haft en tanke på att jag har en blogg att underhålla.

Först några uppdateringar sen förra inlägget;

Ceylon har numera tappat alla sina "valptänder", första tänderna lossnade  faktiskt redan dagen efter veterinärbesöket.. ehhehehehe...

Grims röntgenresultat har fortfarande inte kommit, så jag väntar otåligt på posten varje dag i hopp om ett kuvert från SKK >_<
Men det har äntligen börjat bli bättre med hans haltande! :D Vi är fortfarande väldigt försiktiga; smörjer noga in hans tassar varje dag med en jättebra tassalva från Reginas Zoohörna, Rapsodog heter den och upptas av tassarna jättefort = inget kladd = underbart :D
Men eftersom att Grims tassar både är torra OCH frostskadade (min stackars pojke <3) så smörjer vi även in med försvarets hudsalva (men det blir sjukt dyrt i längden) och nu testar vi även med Idominsalva.

Idominsalvan ska även Ceylons anus smörjas in med varje dag nu eftersom att antibiotikakuren inte fick "hålet" att dra igen sig. Så det blir upp till oss att smörja med bra, mjukgörande krämer som är feta och helst lite antibakteriella eller skyddande.


Annie har fått sig ett bad och är äntligen en vit storpudel igen ^^ Tove har även klickertränat en hel del med Annie, och ta mig i brasan, hunden verkar faktiskt lära sig :D Kul tycker iaf både halvmatte och hund att det är.
Och ytterligare ett plus är att hon blivit mycket tystare och lugnare inomhus. Tack Tove för att du stimulerar pudelskrället <3


Även har vi hunnit med att flytta 315l akvariumet, med allt som hör till. Jävligt jobbigt men nu är det gjort iaf ^^
allt är ommöblerat, växterna utplacerade och den dekorativa luftpumpen är installerad.
Vattenbalansen råkade dock bli rubbad så vi har råkat ut för några dödsfall :( Albinoancistrusarna, en bilbuk och en liten svart scalar. Förra veckan råkade jag även glömma att lägga på ena akvarieglaset så vår vår ena väderål  hoppade tyvärr ut under natten och dog :(  Till Ceylons stora förtjusning måste dock tilläggas..

Men förtrösta icke!
För vi har faktiskt fått yngel i akvariumet också! Jättemånga JÄTTESÖTA ancistrusbäbisar <3
Eftersom att mina sparpengar för att kunna köpa en bra kamera gick åt till alla veterinärkostnader så lägger jag här upp en bild jag hittat på internet. Men såhär ser de små liven ut <3

Nu händer det saker som inte med säkerhet är så trevliga ó_Ò
Igår var det tre timmars veterinärbesök för Grim och Ceylon. Grim skulle röntga armbåhar och höftleder, Ceylon skulle kolla varför hon hade dubbla huggtänder men det slutade med sövning och tömda analsäckar + vaccination.
Annie slapp all skit just då men ska typ ultraljuda sig om en vecka eller så eftersom att hon och Grim råkade hamna tillsammans under hennes senaste löp... Freaky.

Kl. 07.30 vandrade jag, Tove, Grim och Ceylon iväg i -21gradig kyla för att by foot ta oss till veterinärstationen, 20min senare var vi framme. Vi sattes i det lilla väntrummet utanför röntgen och grim fick en sövande spruta som han inte märkte eftersom att han var alldeles för upptagen med att vara överlycklig över att få hälsa på en ny människa. Typ 10min senare var han en 44 kilos sovande Cane Corso som bogserades upp på röntgenbordet.
Jag var för svag för att hålla hans bakben och veterinären gruffade lite om att "om han inte haft så mycket muskler" men tog sedan på sig blyskynket och höll Grim istället för mig :P Tove höll hans framben och efter några plåtningar så var veterinären nöjd och vi bytte position för att röntga armbågar. Under detta äventyr satt Ceylon i en ryggsäck (det är inte så hemskt som det låter) och jamade upprört.
När allt var klart kom en annan veterinär in och vi tittade lite på Grims höftledsbilder och konstaterade att hans vänstra höft (den som han haft ont i) inte såg lika bra ut som den högra, så nu kommer två veckors nervöst väntande på resultatet.
Sen fick Grim sin uppvakningsspruta och lite senare började han vifta på svansen (kul att det första livstecknet är en viftande svans, min gullpojke) men när han konstaterat att jag satt bredvid honom var det som att han tyckte att han kunde passa på att sova av sig ruset på direkten och somnade om. 20min senare var vi tvungna att rassla med hans koppel för att på så vis få honom att kliva av britsen.

Så var det Ceylons tur. Vi placerades i ett undersökningsrum och fick vänta ännu mer. Grim passade på att somna om, igen.  När veterinären kom kollade hon på Ceylons tänder och sa att vi bara skulle låta dom vara och se om dom lossnade av sig själva om ett tag. Jag har ju ingen koll alls när det gäller katter, så jag trodde att hon tappat alla andra tänder redan, men så var inte fallet. Iaf så bad vi veterinären kolla på hennes anus också eftersom att det fortfarande inte riktigt ser ut som man tycker att det borde. Ceylon var arg och jag råkade leka låtsasveterinär och säga att det nog vara analsäckarna, haha. Så veterinären sövde Ceylon för att testa tömma analsäckar ^^ Det var mycket spännande att se en katt somna, hon vinglade och spydde för att sedan somna i spyan. Nice. Sen fick Ceylon ett finger i baken och jag var väldigt glad för hennes skull att hon var sövd.
När klockan var runt 10.30 tog vi våra två vingliga djur och begav oss hemåt och väl innanför dörren däckade båda två. Eller alla fyra rättare sagt... 2500kronor fattigare än när vi vaknat på morgonen.

Det visade sig iaf vara så att analsäckarna faktiskt inte var som dom skulle, så nu är dom tömda och spolade, och idag tappade Ceylon ena hörntanden och två kindtänder. Grim följde med mig till Zoohörnan imorse och låtsades att han var älskad och avgudad av alla. När vi kom hem igen gick jag och Tove iväg och tittade på en 2a som vi fått erbjudande om, men den var inte så attraktiv IRL och hade inte heller badkar :(
För tillfället är det lugnt och tandlöst i familjen, det ska vi fira med tacos och skräckfilm ^^ Imorgon kanske Annie ska badas. Och akvariepumparna rengöras och de nya växterna planteras. Och alla blommor borde nog vattnas och jag ska plantera lite frön.

Vi har förresten återupptäckt Marilyn Manson, och Ceylon spinner belåtet. Hon är helt klart en speciell katt <3
//Josephine





Slagna hjältar




Glada apor (eller penntroll som Leo så fint liknade oss vid)

Det bor tre djur i våran lägenhet
ibland står de på kö alla tre för att dricka från Grims vattenskål.
Varje djur har en egen vattenskål
en stor till Grim, en mellan till Annie och en liten till katten.

Ceylon står upp och dricker från Grims
Grim pular in sin stora nos i Annies skål
och Annie lägger huvudet på sned för att dricka från Ceylons :P

Whyyyyy?!!

Man brukar ju säga att man inte ska förmänskliga sina djur, och i ärlighetens namn så har jag nog en tendens att göra just det med mina hundar (särskilt Grim som uppför sig som ett utvecklingsstört litet barn). Vad jag däremot inte gjort är att fömänskliga innevånarna i våra akvarium. Det kan tyckas rätt självklart, men om man bor tillsammans med Tove inser man snabbt att så inte är fallet...
Den senaste veckan har det varit ovanligt många diskussioner om huruvida fiskarna är lyckliga, får vara tillsammans med sin drömpartner eller om de (ve och fasa) blir mobbade av sina akvariekamrater. Tove var näst intill självmordsbenägen när hon för några dagar sedan råkade övermata innevånarna i det stora akvariumet. Okej, alla fiskar såg ut som ballongfiskar och den ena scalaren föråt sig så till den milda grad att han började simma på snedden och senare dog, men det var ju verkligen inte hennes mening att med kärlek mörda våra fenbeprydda vänner. Jag menar, shit happens, man lär sig av sina misstag.

Igår flyttade vi över de första fiskarna till vårat nystartade 54litersakvarium. Vi har nu alltså tre akvarium.
Ett 12liters nanoakvarium, 54litersakvariumet och det stora 315litersakvariumet. Vi hade beslutat oss för att först och främst flytta våran marmorkräfta Lilla Anus eftersom att han terroriserat både Hålen och Marilyn (väderålar) och dessutom klippt av ena fenan på Usama (en scalar). Men när sanningens stund var inne fick Tove ett smärre nervsammanbrott och var tvungen att googla marmorkräftor för att läsa om deras habitat och levnadsvanor i en timme innan flytten av Lilla Anus kunde fortsätta. Vi misstänker att Lilla Anus tänker få barn med sig själv och därför varit extra bitchig den senaste tiden. Känns iaf skönt att ha flyttat honom så att hans eventuella avkomma kan överleva och slippa bli uppätna av kattfisken eller praktbotiorna. Tove konstaterade ändå att "det känns som att vi flyttar honom varje gång han börjar bli lycklig". Min flickvän är visst en fiskpratare ^^
Med kräftan fick även tre Platyfiskar flytta, en albino ancistrus, en siamensis och en chokladmal. Även där blev det diskussioner om huruvida vi flyttade "rätt kompisar" och om de ensamma fiskarna skulle bli ledsna när dom inte längre hade sina kamrater. Jag kan hålla med om att Platyn är en stimfisk, men resten är inte direkt utpräglade stimmare och liksom, herregud, vi ser väl om dom (mot förmodan) skulle börja må dåligt. Fast nu känns det nästan elakt att tänka så >_<

Även börjar det kännas som att det inte längre bara bor två, utan tre hundar i familjen. Numera är det inte bara hundarna som blir rastade när jag går ut, Tove klättrar/kryper/rullar runt i snön hon också :S
Och ibland får lilla Ceylon följa med ut :) Det är roligt att se när hon försöker förstå vad snö egentligen är <3

Annars händer det inte så mycket i apfamiljen. Grim och Ceylon är bästisar for life, Annie har börjat löpa och jag har för hundrafemtioelfte gången konstaterat att jag har världens snyggaste flickvän ^^
Jo just! Fikonträdet som står nere i matkällarens mörker för att vinntervila har utvecklat massa små fikon redan :O Ryktet säger att det är normalt och att trädet bara förbereder sig inför sommaren, men jag tycker ändå att det är lite konstigt att det börjar växa frukter såhär mitt i vintern. Hoppas allting går bra, jag tycker så mycket om mitt lilla fikonträd <3
Jag måste köpa mig den där digitala systemkameran som jag tjatat om så länge nu, så att jag kan ta kort på allting och lägga upp  här ^^

Over and out// Josephine with crew

Idag har vi på riktigt installerat de senast inköpta växterna från Reginas Zoohörna i vårat akvarium , så nu är det verkligen jättefint :)
Våran kräfta (Lilla Anus) var väldigt upprörd när hans älskade koja flyttades en bit bort, men nu verkar han ha kommit över den tillsynes traumatiska upplevelsen, haha.

Även så har Hanna (en av min allra bästa vänner) hälsat på med sin bäbis. Bra träning för hundarna. Annie var rätt dissig men Grim försökte verkligen vara sitt allra försiktigaste jag (samtidigt som han darrade av lycka...). Det räckte dock inte, utan lilla Daisy (bäbisen) skrek i högan sky när hon fick en blöt mule upptryckt i ansiktet. Grim blev så chockad/ledsen/rädd att han SLÄNGDE sig på rygg med öronen bakåt och en blick som verkligen tycktes skrika;
- FÖRLÅT, FÖRLÅT, FÖRLÅT!!!! Jag menade verkligen inget illa *gråter floder*
Ceylon visste inte riktigt hur hon skulle hantera situationen. Å ena sidan så var ju den där bäbisen rätt rolig att leka med, å andra sidan var det lite läskigt att aldrig riktigt veta när bäbisen plötsligt skulle slå en leksak i huvudet på henne :P

Tove kom även på den finfina idén att binda fast en kattleksak i Grims svans så att han kunde leka med Ceylon (så att Tove kunde sitta vid datorn..). Grim är fan för snäll för sitt eget bästa. Han tillåter att kattfan gör ALLT. Hon dricker ur hans vattenskål, hon får stoppa ner huvudet i hans matskål när han äter, ja hon får till och med leka obehagligt hårdhänt med hans svans! det enda han gör är att titta kärleksfullt på det lilla svanslösa odjuret :S
Helt otroligt.



Förra veckan köpte vi två Väderålar på Zoohörnan och det sägs att dom ska kunna bli riktigt tama, så jag beslöt mig för att handmata våra fiskar, som ett litet experiment :)
Det gick faktiskt himla bra!





Det var sjukt roligt när sugfisken sög på min hand ^^




Sedan så fick faktisk Lilla Anus ta den matbit som fanns kvar:





Peace & Love in the night! Nu ska jag krypa ner under täcket med min Tove <3
När jag fått min Canon eos 500D så ska jag ta massa fina bilder på alla i apfamiljen ^^

// Josephine

Jag har äntiligen fått mina älskade silverhajar och jag fick två stycken till och med!
fastän de blir 25 cm långa hehehe!
Jag måste då säga att de ger en charm i akvariet när de glider omkring och ser förvånade ut.

Vi har även fixat ihop ett stim av neontetror och roliga "flygfiskar" som simmar vid ytan hela tiden..
de ser ut som fiskar som blivit ihopklämda i böcker och de påminner onekligen mycket om de flygande nycklarna i första Harry Potterfilmen. Trevligt trevligt.

Senaste nytt annars är ju att våran stora stackars kräfta Räksås har blivit mystiskt mördad av våran katt Ceylon. Så nu är det upp till kamp att Lilla Anus ska bli stor och föröka sig, men har har bytt skal och gömmer sig i en växt och verkar må toppen bredvid våran nya äppelsnäcka.
Ja, Josephine räddade en deprimerad äppelsnäcka från affären eftersom den säkert saknade sin vän som vi köpt för några veckor sedan.. men nu är den lycklig och rör på sig hela tiden!
Rör på sig gör också vår gamla äppelsnäcka och våra ålar Hålen och..ja den nya.. nu när pappa cyklid har fått flytta!
Säkert är det en och en annan lyckligare fisk efter att Räksås gick bort också, sorgligt men sant.
Nästa odjur att ta tag i är typ de där förbaskade tetrorna som muckar hela förbannade tiden..
och en chokladmal ska ges bort.. sen borde alla fiskar mer eller mindre trivas asbra!

Scalarerna (Thåström, Usama, Borat och Scarface) svävar omkring i vattnet som en enda böghög och välkomnar alla nya fiskar.
Åh, mina älskade scalarer.

Jag tror att neontetrorna får heta nåt samlingsnamn.. som flygfiskarna får heta Pink Ladies.
Men.. vad ska man döpa mina två silverhajar till?

/Tove

Fem små apor hoppade i sängen
en trilla ner och slog sitt lilla huvud..

Det som kommer att stå i denna blogg är bara en bråkdel av det som händer på Fågelsångsvägen i Örnsköldsvik
men det är nånting iallafall.
Något att dela med sig av, skriva av sig i..
när alla apor beter sig som de gör bäst.

Radarparet på Fågelsångsvägen består av två apor vid namn Josephine och Tove.
Inte nog med att de är flator så är de även en blatte och en lapp!
Ni kan kalla dem Bruna och Vita mamma om det blir enklare för barnen.

I sin flock har de två hundar, en fjollig vit pudel vid namn Annie (här även kallad namn som Fittini, Fulini och Nanini) och en osjälvständig och mesig cane corso vid namn Grim (således Grimini, Mulini eller Makoshni), en svanslös och trefärgad katt som heter Ceylon och en jävla massa fiskar med fantasilösa namn i ett 300 liters akvarium och ett nanoakvarium på 15 liter som ska innehålla räkor i framtiden!
Till familjen tillhör även ett x antal växter och exotiska och (olagligt?) importerade träd som vita mamma inte är lika brydd om som bruna mamma.. men det kanske kommer med tiden. Vem vet?

Som om inte allt detta vore nog för en hel Farmen säsong så bor alla dessa cepeapor i en liten etta och än så länge har ingen av dem fast arbete.

Hur ska detta gå undrar ni säkert..
ja, det vette gudarna!

Men kul blir det, så fortsätt och följ med!
Adios!