Canoodle-valpar i apkojan?... :S
Annie är tjock. Inte överviktig-tjock utan mer gravid-tjock...
Det hände en "liten" olycka i slutet av januari och vi har väl i smyg förnekat att det faktiskt kanske skulle bli valpar av den lilla olyckan, men nu verkar det inte bättre.
Efter att ha övervägt en abortspruta så har vi nu bestämt oss för att det är lika bra att Annie får föda valparna. Dräktigheten har ändå gått rätt långt nu (enligt någon kalender jag hittade på nätet så ska valparnas tår ha separerats nu) och abortsprutor är farliga hur som helst, och ju senare i dräktigheten desto värre.
Jag har googlat mina ögon blodiga i helgen för att läsa på alla hundcommunityn om vad som skulle vara "bästa" beslutet. Efter otaliga timmars läsning verkar det som att det bästa för tiken är att få föda valparna och sedan bestämmer man själv om man vill avliva valparna eller försöka hitta ansvarfulla/kunniga hem till dom.
Så nu får det nog bli så. Självklart hoppas man ju att man ska hitta bra hem åt valparna, men om det inte skulle bli så är det bättre att låta dom somna in. Valparnas föräldrar är förvisso helt underbara, men Grim är ju inte direkt av den enklaste rasen, såatte.....
Tove är sådär valppeppad som average människa skulle vara, men jag tror att jag lyckats få henne att förstå att valpar kräver en hel del. Anyway så tycker faktiskt jag också att det ska bli rätt kul ^^
Jag har aldrig haft hand om en valpkull förut, blir till att läsa på. Hoppas att det inte blir allt för många valpar bara :S
Med rätt ägare tror jag att det kommer att bli underbara hundar <3 Så känner ni er peppade är det bara att höra av sig ;)
I övrigt travar livet på i apkojan. Tove har fått praktik, Lilla Anus borde kläcka sina ungar vilken dag som helst och det stora akvariumet börjar återhämta sig efter obalansen som uppstod i och med flytten. Grims tassar mår jättebra av Idominsalvan och hans haltande har nästan helt upphört, kanske för att jag dragit ner på hans mat.
Även har röntgenresultaten kommit för Grim :/ Hans ena höftled är A (frisk) och hans andra, den han haltat på, fick D (relativt grov HD). Jag pratade med Grims uppfödare och hon var rätt säker på att hans dåliga höft måste bero på någon slags skada han fått, förmodligen när han var valp. Uppenbarligen är Canarnas höfter väldigt känsliga och Canarna i sig själva väldigt okänsliga :P Iaf så känns det skönt att veta.
Det blir allså till att hålla Grim lätt i vikten och inte överanstränga hans höfter. Blir ingen draghundsträning för honom alltså :( Trist. Men han är ju fortfarande min gosepojke, snäll, glad och underbar. Kanske kan han t.o.m få bli kastrerad nu :P
Nu ska jag leta reda på något fint kort som jag ska försöka rita av på skapandeverkastaden som jag börjat gå till någon gång i veckan. Jag har tänkt lära mig att rita igen, hehe. Den enda i apkojan som jag kan rita är ju Annie ffs! Det går icke för sig.
Btw, igår hoppade katten på Annies mage (som att den var någon slags trampolin), det var ett dumt val. Annie blev jättearg och Ceylon bara frös till is och undrade vad fan som hände, haha. Kul att någon faktiskt säger till katten när hon blir för dryg. Grim suckar bara och går därifrån när Ceylon biter för hårt. Lilla mespojken <3
Mamma & pappa?
hohoho, mer som Piff & Puff ^^
Det hände en "liten" olycka i slutet av januari och vi har väl i smyg förnekat att det faktiskt kanske skulle bli valpar av den lilla olyckan, men nu verkar det inte bättre.
Efter att ha övervägt en abortspruta så har vi nu bestämt oss för att det är lika bra att Annie får föda valparna. Dräktigheten har ändå gått rätt långt nu (enligt någon kalender jag hittade på nätet så ska valparnas tår ha separerats nu) och abortsprutor är farliga hur som helst, och ju senare i dräktigheten desto värre.
Jag har googlat mina ögon blodiga i helgen för att läsa på alla hundcommunityn om vad som skulle vara "bästa" beslutet. Efter otaliga timmars läsning verkar det som att det bästa för tiken är att få föda valparna och sedan bestämmer man själv om man vill avliva valparna eller försöka hitta ansvarfulla/kunniga hem till dom.
Så nu får det nog bli så. Självklart hoppas man ju att man ska hitta bra hem åt valparna, men om det inte skulle bli så är det bättre att låta dom somna in. Valparnas föräldrar är förvisso helt underbara, men Grim är ju inte direkt av den enklaste rasen, såatte.....
Tove är sådär valppeppad som average människa skulle vara, men jag tror att jag lyckats få henne att förstå att valpar kräver en hel del. Anyway så tycker faktiskt jag också att det ska bli rätt kul ^^
Jag har aldrig haft hand om en valpkull förut, blir till att läsa på. Hoppas att det inte blir allt för många valpar bara :S
Med rätt ägare tror jag att det kommer att bli underbara hundar <3 Så känner ni er peppade är det bara att höra av sig ;)
I övrigt travar livet på i apkojan. Tove har fått praktik, Lilla Anus borde kläcka sina ungar vilken dag som helst och det stora akvariumet börjar återhämta sig efter obalansen som uppstod i och med flytten. Grims tassar mår jättebra av Idominsalvan och hans haltande har nästan helt upphört, kanske för att jag dragit ner på hans mat.
Även har röntgenresultaten kommit för Grim :/ Hans ena höftled är A (frisk) och hans andra, den han haltat på, fick D (relativt grov HD). Jag pratade med Grims uppfödare och hon var rätt säker på att hans dåliga höft måste bero på någon slags skada han fått, förmodligen när han var valp. Uppenbarligen är Canarnas höfter väldigt känsliga och Canarna i sig själva väldigt okänsliga :P Iaf så känns det skönt att veta.
Det blir allså till att hålla Grim lätt i vikten och inte överanstränga hans höfter. Blir ingen draghundsträning för honom alltså :( Trist. Men han är ju fortfarande min gosepojke, snäll, glad och underbar. Kanske kan han t.o.m få bli kastrerad nu :P
Nu ska jag leta reda på något fint kort som jag ska försöka rita av på skapandeverkastaden som jag börjat gå till någon gång i veckan. Jag har tänkt lära mig att rita igen, hehe. Den enda i apkojan som jag kan rita är ju Annie ffs! Det går icke för sig.
Btw, igår hoppade katten på Annies mage (som att den var någon slags trampolin), det var ett dumt val. Annie blev jättearg och Ceylon bara frös till is och undrade vad fan som hände, haha. Kul att någon faktiskt säger till katten när hon blir för dryg. Grim suckar bara och går därifrån när Ceylon biter för hårt. Lilla mespojken <3
Mamma & pappa?
hohoho, mer som Piff & Puff ^^
Kommentarer
Trackback
